Montegrappa 1939 Batman

Montegrappa 1939 Batman

Montegrappa, Italiens äldsta tillverkare av reservoarpennor har tillsammans med Warner Brothers tagit fram Batmans reservoarpenna. Den kallas helt enkelt 1939 Batman, en referens till året då serietecknaren Bob Kane skapade superhjälten. [1]

Montegrappa Batman

Själva pennan är gjord av anodiserat aluminium med mässingsdetaljer och ett rhodiumpläterat 18 karat guldstift. Den kan inte skjuta giftpilar, explodera eller styra Batmobilen, men för 3 350 dollar får vi hoppas att den åtminstone skriver bra. (Personligen tror jag att Batman hellre skulle skriva med en Space Pen.)

Montegrappa Batman

Batmopennan kommer i en brandad skokartong och säljs även i ett set tillsammans med en Batmoklocka och Batmanschettknappar.

When I’m in writing mode for a novel, I get up at 4:00 am and work for five to six hours. In the afternoon, I run for 10km or swim for 1500m (or do both), then I read a bit and listen to some music. I go to bed at 9:00 pm. I keep to this routine every day without variation. The repetition itself becomes the important thing; it’s a form of mesmerism. I mesmerize myself to reach a deeper state of mind.

Haruki Murakami

En vän tipsade mig om den eminenta bloggen Brain Pickings. Den drivs av journalisten Maria Popova som har skrivit artiklar för bland annat Wired och The Atlantic. I ett av inläggen kartlägger hon några av vår tids största författares dagliga rutiner. Jag tycker om att läsa om andras skrivrutiner; bland annat underlättade Stephen Kings självbiografiska On Writing1 mitt eget skrivande då skolan var som mest krävande.

Brain Pickings saxar fritt från en rad intervjuer av bland annat William Gibson, Jack Kerouac och Ray Bradbury. Jag fascineras nog mest av Haruki Murakamis liv och hur mycket det efterliknar karaktärerna i hans böcker. (Fast med tanke på att protagonisten i “Fågeln som vrider upp världen” tillbringar större delen av sin tid på botten av en uttorkad brunn är det kanske inte konstigt att dess författare lever ett ganska inrutat liv.) Murakami har skrivit mer utförligt om sina dagliga rutiner i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning2 som i övrigt handlar om… ja, löpning. Många av mina vänner älskar den boken och tycker att det är ett av hans bästa verk. Personligen avskyr jag att springa.

The Ocean at the End of the Lane – Mer om Neil Gaimans reservoarpennor

Neil Gaiman

Ni som följt den här bloggen ett tag vet att jag är barnsligt förtjust i Neil Gaiman, och även hans fru Amanda Palmer som nyligen gjorde succé med sin Kickstarterkampanj[1].

Gaiman är den enda författaren jag känner till som skriver sin egen blogg (istället för att låta förlaget använda den som en anslagstavla för nya bokreleaser) och dessutom lyckas hålla den relativt intressant.

På Tumblr berättar Gaiman att han för närvarande använder tre pennor: Delta Fluida, TWSBI Diamond 540 (jubileumsutgåvan i Taiwans flaggfärger) och Lepine Indigo Classic. Jag har tidigare skrivit om att Gaiman har de två förstnämnda pennorna i sin ägo, men detta är första gången han själv berättar att han använder dem för att skriva sina fantastiska romaner. (Annars är Lamy 2000 hans go to-penna.)

Apropå det så utkommer Gaimans nya roman The Ocean at the End of the Lane[2] den 18 juni i år. Jag tror bestämt att det blir ett besök till Science Fiction Bokhandeln i sommar.

Edit: TWSBI Diamond 540 ROC 100 är en jubileumsutgåva till Republiken Kinas 100-årsjubileum, inte Koreas. Tack Lennart!


  1. Kickstarter.com: Amanda Palmer: The new RECORD, ART BOOK, and TOUR
    I frustration över den förlegade musikindustrin försökte Amanda Palmer samla in hundratusen dollar via crowdfundingsajten Kickstarter.com för att själv finansiera sin nya skivrelease. När kampanjen tog slut hade hon istället lyckats samla ihop nästan 1,2 miljoner dollar.  ↩
  2. Amazon.com: The Ocean at the End of the Lane  ↩

Test: Franklin-Christoph Neck Loop Pen Slot

For an English version, click here.

Franklin-Christoph Neck Loop

Nu i veckan anlände min Franklin-Christoph Neck Loop från USA. Det är inte ett pennfodral, utan snarare en liten pennficka som man har runt halsen. Mer en prydnadssak än något annat, men det är skönt med ett alternativ till att ha pennan i jeansfickan där den riskerar att knäckas. (Nu oroar jag mig istället över att doppa min Lamy 2000 i kaffet av misstag när jag reser mig från bordet.) Om den såldes i Sverige så skulle den garanterat lagerföras av Grandpa.

Franklin-Christoph Neck Loop
Storleksjämförelse mellan Sailor 1911, TWSBI Diamond 540, Lamy 2000 och Montblanc 149.

Franklin-Christoph Neck LoopLängden på TWSBI Diamond 540 och dess rumphuggna bakparti gör den olämplig att ha i pennfickan (jag fick använda våld för att få den att passa). Cigarrformade pennor av samma längd går däremot bra, exempelvis Sailor 1911.

Franklin-Christoph Neck Loop
Montblanc 149 utan våld. (Nåja, lite våld.)

Franklin-Christoph Neck Loop
Montblanc 149 med våld. När jag tryckte ner pennan så gnisslade plasten i protest, så det är lika bra att jag säger det: feta pennor som Montblanc 149 och Sailor King of Pen går inte ner i den här pennfickan.

Franklin-Christoph Neck Loop

Franklin-Christoph kallar den här typen av läder för “boot leather”. Om det syftar på tjockleken på lädret eller den mattbruna finishen låter jag förbli osagt, men överlag är pennfickan väldigt lättrepad och det räcker med att dra med nageln för att det ska synas. Själv gillar jag lite patina och ser fram emot några års slitage, så det är en smaksak.

Franklin-Christoph Neck Loop
Företagsloggan på baksidan.

Slutsats

Franklin-Christoph Neck Loop är förmodligen mer avsedd för skryt än funktion, men det är en snygg liten pryl av bra kvalitet som fungerar till de flesta reservoarpennor. Kom ihåg var ni såg den först, för snart kommer den att synas på vintageälskande hipsters över hela Södermalm.

Vattentätt skrivblock från Naturkompaniet

Igår när jag var på väg till Zita för att se filmen Weekend (en för övrigt helt fantastisk film, se den!) så upptäckte jag dessa vattentäta skrivblock på Naturkompaniet.

Inget man skriver i med en reservoarpenna – bläcket skulle bara skulle studsa från den vattentäta ytbehandlingen – men ändå en smart produkt med ett unikt användningsområde.

Saxat från hemsidan:

WHAT IS RITE IN THE RAIN?
A patented, environmentally responsible, all-weather writing paper that sheds water and enables you to
write anywhere, in any weather.

HOW DOES IT WORK?
This 100% recyclable wood-based paper sheds water, moisture, dirt and grime and myriad of other substances allowing you to continue to write on your notepad or copier paper. Ensure your project stays productive and insure your data!

DO I NEED A SPECIAL PEN?
Pencil works best. A pen that will work in wet environments will also work fine on RITR. Using a pencil or all-weather pen, Rite in the Rain ensures that your notes survive the rigors of the field, regardless of conditions.

Låter bra!

Prototyper från TWSBI

Alla TWSBI:s modeller är till stor del baserade på önskemål från användarna på the Fountain Pen Network. Innan en ny modell lanseras släpper företaget mängder av prototypbilder och datormockups för att lyssna på folks reaktioner. Det är förmodligen därför de blivit så populära på så kort tid. Allt går att hitta på TWSBI:s Facebooksida. Här är några av de snyggaste pennorna jag hittade. Överst: TWSBI Mini, en mindre variant av Diamond 540.

TWSBI Click, en Capless-kopia. TWSBI Diamond 850, prototyp i metall. Bläckflaska till nya modellen VAC 700.

Field Notes

På vinden står en flyttkartong där båda mina fickanteckningsböcker från Rhodia och Moleskine ligger och samlar damm. Jag gillar ingen av dem. De hårda pärmarna gör dem obekväma att ha i jeansfickan och böckerna slår igen som en mussla när man försöker skriva i dem.

Field Notes är nästan lika populära som Moleskine i USA, men har riktat in sig på mindre anteckningsböcker med papperspärm. Inspirationen är hämtad från den sortens anteckningsböcker (“field notebooks”) som var vanliga på landsbygden i USA förr i tiden. De har nästan samma dimensioner som ett svenskt pass och är ungefär lika tjocka. Papperspärmarna gör dem ömtåligare än Moleskines fickanteckningsböcker, men Field Notes är designade för att slitas snyggt, som ett par jeans. Dessutom rymmer de precis lagom många sidor och behöver ingen tjock pärm som skyddar under flera års användning innan boken är fylld.

Field Notes är designade för att slitas snyggt som ett par jeans, och rymmer precis tillräckligt många sidor för att inte behöva en tjock pärm som skyddar under flera års användning innan boken hunnit fyllas. Jag har däremot hört att det tunna pappret är dåligt lämpat för reservoarpennor. Du som har erfarenhet av Field Notes får gärna skriva i kommentarsfältet och berätta lite om kvaliteten och skrivupplevelsen.

Designen får mig att tänka på öppningsscenen i valfri film av Wes Anderson: du vet, en varmtonad scen där mustaschprydda bekymrade män står och ser frånvarande ut medan filmens titel presenteras i fetstilt gul text (Field Notes typsnitt matchar till och med!) Anteckningsböckerna i bilden här ovan ser dessutom ut att höra hemma i ett av scouttälten i “Moonrise Kingdom”

Standardversionen har naturfärgad pärm av återvunnet papper, men de finns att beställa i en uppsjö olika färger och varje kvartal släpper Field Notes ett nytt färgtema i begränsad upplaga. De erbjuder även en prenumerationstjänst där man får hem ett nytt set anteckningsböcker varje kvartal (låter ungefär lika onödigt som t-shirtprenumerationer).

Field Notes är ett företag som egentligen inte har gjort så mycket mer än en funktionell anteckningsbok. Magin kommer istället i marknadsföringen, som är genial. Genom personliga blogginlägg, videomaterial, intervjuer och vackra fotografier berättar Field Notes sin historia och sprider en mysig, familjär magi omkring sig. Det här är marknadsföring när den är som bäst: istället för att dränka marknaden med nya modeller för att hålla liv i försäljningen så tillverkar man en produkt och gör den mer attraktiv genom att ge den ett emotionellt mervärde (de släpper förvisso nya färger varje år, men formatet är detsamma).

Om du inte redan är såld: här kommer en liten recension skriven av ingen mindre än William Gibson, cyberpunkens urfader:

I love the idea of really well-designed, well-made, preferable simple, American-made (or Canadian-made) products, particularly if they have really smartly-designed websites that are entertaining to read.

So here’s your product placement for this evening: Field Notes. Has a kind of American Muji thing going on, it seems to me. (They should do a Field Notes t-shirt, if they don’t already. Every manufacturer of genuinely cool things should do a t-shirt, particularly if they’re sort of obscure and specialist. Keep it simple, logo-only, on a quality shirt, and they almost always sell out.)

Flickr finns den fantastiska gruppen Field Notes in Action där fans lägger upp bilder på sina anteckningsböcker.